Mysväder.

Regnet smattrar mot rutan. Jag anade den här typen av väder långt innan jag satte mig på cykeln och trampade de sju kilometrarna men valde att åka ändå. Jag hann fram innan alla svarta moln förvandlades till vatten. Mysväder, barndomens filmtittarväder och nutidens jobbväder. Som egen företagare med datorn som främsta redskap kunde jag ha stannat hemma, men kanske är det för att jag bestämmer själv som jag sitter här. Med resten av gänget ute på uppdrag har jag hela våningen för mig själv. Det är bara jag, regnet och kaffet. Nu ska jag hämta ett par tofflor, som pricken över i, eller hur är det man säger?