Kemi.

Man känner att det är kärlek dem emellan. Det går rakt genom rutan. Rakt in. I mig.

Jag pratar om sommarpratarna. De som pratar i radio om sina liv. Egna berättelser från många års tankar. Dessa sommarpratare träffas sedan i tv. Under en lunch på en härlig Herrgård. Där delar de sina tankar o bollar upp vissa ämnen från sina program.

Sommarpratarna för mig: Jag älskar när människor berättar sina levnadsöden. Jag älskar att lära och höra och uppleva. Jag blir rikare i sinnet. I minnet. I mina tankar. Det har alltid varit så. Att jag uppskattat ord. Skrivna eller berättade.

Det är för mig fascinerande hur många vi är på denna jord som vandrar, utvecklas, upplever och lär – parallellt.  Hur andra uppfattar och ser på sina liv är intressant. Jag insuper deras berättelser med andakt och känner mig lite mer upplyst för var story som korsar mitt liv.

Varje person har sin kemi och sin ton. Eftersom alla har egna program som är en timme så är de då ostörda. Jag gillar deras ostörda timme. Alla människor är värda att lyssna på i en timme. Alla bär vi på en lärdom som vi vill dela Alla borde vara en Sommarpratare. I denna timme läser de upp sin story som de så vördnadsfullt plitat ihop. O vi lyssnare tar in den.

Sen kommer programmen på tv där 5 st träffas o pratar om sina program. Sina sommarprat. Mötena är oftast magiska och när jag tittar på dem så känns det som en karamell jag aldrig vill ska ta slut. Jag bara myser och sitter alldeldes tyst – avskärmad – andaktig. Det är nästan som en gudstjänst på något vis. Dessa program. För mig.

Men i vissa program så klickar inte deras energier. Det blir inte den där känslan. De har inte kemin. O då blir jag så besviken. Det händer inte så ofta. Men det händer. De känner inte den magiska kärleken och samförståndet till varandra. Lunchen blir en lunch. Det räcker att en person inte har energin – o magin är borta. Det smittar av sig på de andra.

Alla program är bra. Alla människor är spännande och har en intressant story. Men magin – den finns där ibland. Men inte alltid.

Det är magin jag älskar det är den jag insuper. O jag saknar den när den inte finns där.

Magin finns runt oss och i våra möten. Vi måste bara lära oss att se den o ta tillvara på den och låta den komma om och om igen!

Be magic.