Myggbett och målarfärg!

Efter en vecka i stugan i skogens lugna vrå har inspirationen kommit och fyllt mig upp. Utan telefon och dator. Ingen mail, inga pip i luren. Inga ringande signaler som avbryter det jag gör nu. Inget facebook som uppdaterar mig om vad halva världen skriker ut. Inget twitter där informationens intressanta flöde väcker min uppmärksamhet. Inga mail. Ingenting. Bara frid. Böcker, bad, långa promenader, myggbett och målarfärg. Små projekt som rensar tankarna. Jag målar om ett skåp och läser resten av eftermiddagen. Jag plockar smultron. Simmar med hunden. Rensar lite ogräs. Dricker lite vin på altanen. Lyssnar på vinden. Jag hör mina tankar. De säger helt plötsligt förvånat – Anna vart tog bruset vägen? Vart är dina tusen tankar. – De har fått semester svarar jag, o sippar lite mera vin. Jag känner mig nöjd. Nöjd över att jag hittat ett lugn som fyller på min energidepå. Jag kommer åka till stugan oftare. Lika mycket som tränger in, lika mycket måste vi få pusta ut och sortera. Du vet ju själv hur det är. En garderob som är för full av kläder blir till en oreda där inget syns och inget hittas. Man måste rensa då och då. Slänga lite gammalt och vika allt i ordning. Inventera helt enkelt. För att hitta. Vi behöver inventera för ordningens skull. Det är lika. Skapa ordning och reda i dina tankar. Att vara i radioskugga som min käre far så fint kallar det. Jag gillar det. Radioskugga. Det är inte på många ställen det finns det längre. Men i min stuga är det så. Det är en ynnest.

Boken jag läser heter Blink. Jag blinkar och tänker att livet är här och nu. Just i denna blinkningen.

Jag känner mig glad och förväntansfull över att livet är här och nu. Vi lever i ett land som möjliggör så mycket. Och i en tid som är fri. Och skapande. Om du vill. Allt är möjligt. Fast du måste tro och kämpa och skapa. Det är nyckeln. Nyckeln till frihet.